Att driva barndomen ur kroppen. En uppläxnig.

"Du är nästan vuxen. Nej. Du ÄR vuxen! Jag trodde du var bättre än såhär nu..."

Att ta ansvar och bli vuxen. Nu. En gång för alla. Du är inget barn längre. Du har inte varit tonåring på ett bra tag. Dags att börja se digsjälv som kvinna. Det är du som bär dina problem och ingen kan göra någonting åt dem förutom just du och hur du väljer att se på digsjälv och livet. Ett barn med problem tas hand om. Ett barn med problem ses inte som en last för ett barn klarar sig inte ensam. En kvinna med problem är en börda för andra. Människor har sitt eget att ta itu med. Om man vill ha hjälp får man lösa det själv och om det är illa får man ta till proffisionella objektiva hjälpmeddel. Det är ditt ansvar. Folk kommer inte sluta tycka synd om dig förän du slutar tycka synd om digsjälv. Landa.



Livrädd.

Folk gillar att plockar isär, lägga till och ta bort. Dra definitiva slutsatser. Bestämma vem du är.
Det smärtar. Ord.
Existerar vi enbart i andras ord om oss?
Vi finns och blir till genom andra.

Kontrollera dig då. Styr digsjälv i en tillräckligt tydlig riktning.

Lek inte hittepå och ångra dig. Du är bara en enda människa. Samla på det som är du och strunta i det andra.

Kärlek. Rädsla. Kontroll.


Jag har en riktigt skruvad bild av vad kärlek egentligen är. Jag blandar ihop det med något annat.

Jag vill hitta tillbaka till den riktiga kärleken.

I en riktig kärleksrelation bestämmer man inte i förhand. Jag vill inte fly i besvikelse så fort någon närmar sig för att jag tror mig veta att jag aldrig kommer känna kärlek till honom. Eller snarare känna den känslan jag förväxlat med sann kärlek.

Kärlek kommer alltid vid första ögonkastet. punkt. Om jag spenderat en dag med en man så vet jag hur jag kommer känna. Eller snarare inte känna. Så låter jag. Så borde jag inte låta.


Hello Kitty.

Hello!

Hon vill alltid säga mig någonting.


RSS 2.0