ANYFOOL

ORD. WORDS. LETTERS. BOKSTÄVER. MENINGAR... meningar.

Sommar i p1 med Stefan Einhorn 2002

Om att våga eller inte våga.

Nu sitter du där. Mitt i livet. Lilla du i universum. Uppbyggd av små, små inre världar. Minnen, tankar, idéer och drömmar som bildar den varelse du är.
Du sitter vid ditt köksbord, funderar på framtiden, ritar små cirklar och mönster på gårdagens tidning. Fyller i bokstäverna. Radion står på men du lyssnar inte. Någonting är i vägen. Du rostar en macka och brer den. Går och lägger dig med tusen planer för morgondagen men när du vaknar igen gör du som du alltid gjort. Ytterligare en dag går förlorad. Du väntar på den peak i livet då du skall blir någon, blir dig själv, hitta rätt. Men ditt liv är nu. Du kommer inte hamna rätt om du inte utsätter dig. Du måste våga för att vinna som det så fint heter. Du har bara dig själv att förlora. Känns det läskigt att utsätta dig? Är det då inte läskigare att förlora ditt liv i en grå slentrian?

Med de orden vill jag avsluta med ett av mina favoritcitat:

“Here’s to the crazy ones. The misfits. The rebels. The trouble-makers. The round pegs in the square holes. The ones who see things differently. They’re not fond of rules, and they have no respect for the status-quo. You can quote them, disagree with them, glorify, or vilify them. But the only thing you can’t do is ignore them. Because they change things. They push the human race forward. And while some may see them as the crazy ones, we see genius. Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.”

(-Jack Kerouac)

"Jag började läsa biologi för att jag ville veta om det verkligen finns någonting på riktigt. Om saker faktist existerar på riktigt och inte bara inom mig."

förr var sammhället fullt av myter. tomtar. troll. häxor. övernaturlighet. andar.

men vår utveckling har gjort allt för att avmystifiera. genom vetenskap och kunskap.

kunskap? är den sann?

nu börjar samhället mystifieras igen. vi är överösta med förklaringar om sanningnen. myter.

är livet inte mystiskt nog i sig? vi vet ju egentligen ingenting.

Det finns människor som påstår att ens identitet är fast.
Det finns människor som påstår att man är någon. 
Det finns människor som påstår att ensam kärna som man skall skalas ner till och hitta.

Jag är kanske en sådan människa. 
Jag är kanske inte en sådan människa.
Jag är kanske både en sådan människa och inte en sådan människa.

Jag är kanske en människa som tror att man varje dag, hela livet, är någon och att denna någon aldrig är den samma. 
Jag är kanske en människa som tror att det finns tusen små nystan inuti en som kan plockas fram när man vill och när det passar och som ibalnd plockar fram sig själva. omedvetet.
Jag är kanske en en människa som tror att allt är skapat av oss själva.

Det som är sant är sant endast för att vi säger det. 
Det som vi säger är sant är sant för att det existerar men tingets betydelse är sann enbart för att vi bestämt att den är det.

Betydelser och sanningar är inte konstanta. 
Betydelser och sanningar om identitet är inte konstanta.

Kan jag vara allt jag bestämmer att jag är?

jag kan ibland förstå folk som väljer att bli stumma, det hoppar ut så mycket skit ur mig som jag får skämmas öronen av mig för efteråt. eller som jag helt enkelt bara ångrar för att åsikterna jag just droppade inte stämmer överens med mina egentliga åsikter. sådant händer när jag druckit. varje gång nästan. något tappas. kontrollen. som jag annars är i sträng kontakt med. ta rådet nu och snälla snälla drick inte så mycket. för din egen skull. du mår ju så fruktansvärt dåligt av det dagarna efter. blir rastlös av att inte veta vad du gjort. går och väntar på att allt skall vara över. på att någon skall ringa och säga att det är ok.
varför är det så viktigt vad andra tycker om dig? jo, för allt går runt. vad andra tycker om dig smittar av sig på hur du ser på digsjälv. har man en multibottnad personlighet och en vilsen själ som du så borde man inte tappa kontrollen över det man byggt upp. förlita dig inte på ditt utseende, du är inte tillräckligt vacker för att komma undan med vad som helst. det är det ytterst få som är. ta J t.ex. it takes two. yttre och inre. en bra personlighet ka bära upp mycket så sluta försöka. sluta få för dig saker. lagom kan faktiskt vara bäst ibland. bete dig som en vuxen människa och ta ansvar. var trevlig. inte tappad. chilla. hypa inte upp digsjälv. det blir bäst om man inte fösöker för mycket. FÖRSÖK INTE BEVISA. det räcker väl med att du vet att du är smart, folk gillar inte människor som hävdar sig. folk gillar människor som är trevliga och snälla och roliga och softa. inte folk med hybris eller folk som vänder kappan efter vinden. som är hysteriska och som har verdrivna åsikter. folk gillar det den softa vägen. varm och snäll och kärleksfull. och ansvarstagande och vuxen. men inte pretto. du skall inte söka dig till en utbildning för att placera in dig inågot fack. du skall söka den utbildning där du har störst chans att bli lycklig och nöjd i ditt arbete och din arbetsroll i framtiden. jag bryr mig inte om vad någon specifik person tycker om mig. bara om den allmäna kollektiva uppfattningen om mig. den påverkas av vad folk säger om mig till andra människor. av vilka jag umgås med. av vad jag har på mig och inte minst hur jag beter mig. om du bara är skön så kommer det lösa sig. var skön. överdriv inte. var du. skaffa dig vänner som ser dig för den du är. omge dig med personer som tycker om dig och som inte vill ha dig på ett sätt du inte trivs med. vänner som du litar på och som du mår bra av. det är också ditt ansvar att vara den personen så att folk får en chans att se den. snöa inte in dig i ditt akademiska "jag har sett livet och vet att det inte är på riktigt" tänk. det får dig bara att framstå som överdriven och pretto. vet att du har det inom dig. du är smart. men satsa mer på streetsmart. det går hem hos folk mer än "djupkonstigsmart" gör.

ibland känner jag bara för att lägga mig ner och vila. utan krav. stanna upp tiden och ta beslut. men det går inte. tiden rullar på. pausen kan du få men du kan inte pausa tiden. lägga ner för att man inte orkar.

man måste anpassa sig till konventionen och göra det bästa av sigsjälv och sin situation man befinner sig i. sluta klaga. göra rätt för sig. bli en bättre människa på det sättet.
lägg inte på den där ytan. den där rösten. verken den hispiga höga spralliga fjolliga eller den lugna vuxna betänksamma. var bara du som du är. andas och var lugn. änglalik. 

skaffa dig ett alterego om det känns bättre att hoppa in i roller du känner dig tillfreds med. så slipper du sväva ut och tappa kontrollen för roller du inte känner igen dig i. t.ex. "den goda vännen" - hur behandlar hon sina nära? "den goda medarbetaren" - hur arbetar hon tillsammans med sina kollegor eller studiekompisar? "den goda helheten"  - hur vill du att folk skall tänka på dig ur ett större perspektiv, hur vill du vara? tänk dig en person (fiktiv eller i realiteten) och försök att vara mer som henne.

HUR BLIR DU DEN PERSONEN?

det blir din övning. alteregolista. i en värd som är uppbyggd kring konventioner är det omöjligt att hitta exakt rätt. allt är uppgjort och inte sant egentligen. det enda som är sant är att det är uppgjort. försök komma fram till den plats i hittepåvärlden som passar dig bäst. där du trivs så mycket som man kan trivas.
Sann är iallafall kärlek och känslor. ta tillvara på dem du gillar och får kärlek ifrån. visa sanna känslor.

och börja skriv. skriv här. du mår mycket bättre nu efter att du klottrat ner lite här eller hur? man kommer fram till saker.


ett steg mot utvecklig i rätt riktning. bli en sådan där person som du själv mår bra av att se. ha det som mål.

Jag var förvirrad. Någonting kändes fel. Som om jag ansträngde mig för mycket. Överdrev åt helt fel håll. Jag var tvungen att samla på det som verkligen kändes hemma. Skaka av mig beteenden som jag egentligen inte står för. Sluta segla in på villovägar och bli mer statisk till form och tänk. Sluta spela rollspel och bara vara jag som jag är och vill vara.

Det skedde till största del när jag var ibland min familj. Italien och skäret.
Det skedde till största del för att jag ransakade mig själv. Kände efter och förstod att någonting måste vara fel.
Det skedde när jag började skriva ner mina tankar så att jag kunde återgå till dem och fortsätta skriva och utvecklas.
Jag hittade tillbaka till migsjälv, som när jag flyttade upp till Stockholm och var i mitt eget umgänge med konsten och studierna.

När jag kom ner till lund nu hade jag båda fötterna på jorden. Migsjälv där jag önskade. Ett självförtroende och en klar och tydlig bild över mitt överjag, en fiktiv person som hela tiden drar i mig, bilden av migsjälv så som jag allra helst vill vara. När jag går bredvid mitt överjag i lugn och säker takt, då är jag där jag skall vara. Ikapp, i takt.
Just nu går jag lite förvirrat och osäkert bakom, medans mitt överjag går med ryggen mot mig och skäms lite smått över att ha en efterhängsen sämre kopia av sigsjälv i hälarna.
Jag måste pusha migsjälv upp dit igen. Spela om det så skulle vara nödvändigt. Bara jag inte spelar någon annan än en bätte bild av migsjälv.

När jag är i en fas att hämta migsjälv och samla ihop mina principer så drabbar det hur jag framställs utåt sett. Jag vill hellre vara helt tyst än att säga fel. Bli helt neutral. Ny. Rensa, så att jag blir till ett vitt papper att fylla på. Vilket såklart är helt omöjigt. Människor runt omkring mig ändrar inte bilden av migsjälv i sammma takt som jag tycker mig förändras. För dem är jag förmodligen alltid den samma. Detta kan bidra till ett lite obstinat beteende hos mig. Ett beteende, beroende av att bekräftas, beroende av att alla skall se den interligenta, konstnärliga, allmänbildade och filosofiska övermänniska jag faktiskt är (läs; vill vara). Detta leder till att jag tar varje tillfälle i akt att hävda mig, vilket inte är en speciellt charmerande egenskap. Men så blir det.

Jag ser förmodligen inte ut att vara den jag är under skalet. Irriterande. Då får jag såklart göra allt jag kan för att folk skall se vem jag egentligen är och hur mycket jag egentligen kan, tänker jag i stundens hetta.
Detta får självklart inte den effekt jag för en sekund tror att det skall få. Folk, inklusive jag själv, gillar inte människor som talar mer om vem de är, än att verkligen vara det. Att hävda sig är fult. Ja, och det är inte Jante som talar nu.

Att växa och bli den jag vill vara, i takt med andra och migsjälv. Låta det växa pch gro fram långsamt. Utan att onaturligt och egocentriskt packa på information om migsjälv på folk så att resultatet blir det omvända mot vad jag önskar.
Berätta inte om digsjälv. Om det faller sig smakfullt så berätta om dina intressen och saker du vet om, långsamt och smidigt. Men inte så att det misstänkt sägas för att folk skall veta att du vet det. Låt det falla naturligt i ett samtal och fråga dig själv ett par gånger i samtalet om du står för de åsikter du påstår dig ha. Några vägar ut ur ett samtal du inte vill delta i är att vara tyst, säga att din kunskap kring ämet är bristfällig eller att medge att du inte har något bra svar.
Läxa inte upp de andra när du tycker att de har fel utan förklara sansat att ni inte delar åsikt om saken i fråga. Sätt dig verken för eller emot med allt för starka argument då du kan verka onaturligt, överdriven och opålitlig.

Du behöver inte låta filosofin ta över hela dig. Din vardag fortgår, du måste anpassa dig. Du har filosofin i dig, fortsätt läs och sök men låt det inte bli en del av en identitet du vill visa för andra. Gör det för digsjälv och för kärleken.
Samma skall gälla det mesta du gör. Måleriet, skrivandet, kunskapssökandet och allt som kommunicerar från dig till andra via klädval, ord och ateraljer.

Du väljer. Välj det bästa alternativet i alla situationer du ställs inför. Välj konstruktivt.

Din person och din trovärdighet/status.
Din kunskap, fakta, argument och din valda språkdräkt.
Din förmåga att väcka känslor och beröra/involvera.


Allt valt på ett konstruktivt sätt.
Var god övertyga.

Jag har en riktigt skruvad bild av vad kärlek egentligen är. Jag blandar ihop det med något annat.

Jag vill hitta tillbaka till den riktiga kärleken.

I en riktig kärleksrelation bestämmer man inte i förhand. Jag vill inte fly i besvikelse så fort någon närmar sig för att jag tror mig veta att jag aldrig kommer känna kärlek till honom. Eller snarare känna den känslan jag förväxlat med sann kärlek.

Kärlek kommer alltid vid första ögonkastet. punkt. Om jag spenderat en dag med en man så vet jag hur jag kommer känna. Eller snarare inte känna. Så låter jag. Så borde jag inte låta.