Från samla till...
Jag var förvirrad. Någonting kändes fel. Som om jag ansträngde mig för mycket. Överdrev åt helt fel håll. Jag var tvungen att samla på det som verkligen kändes hemma. Skaka av mig beteenden som jag egentligen inte står för. Sluta segla in på villovägar och bli mer statisk till form och tänk. Sluta spela rollspel och bara vara jag som jag är och vill vara.
Det skedde till största del när jag var ibland min familj. Italien och skäret.
Det skedde till största del för att jag ransakade mig själv. Kände efter och förstod att någonting måste vara fel.
Det skedde när jag började skriva ner mina tankar så att jag kunde återgå till dem och fortsätta skriva och utvecklas.
Jag hittade tillbaka till migsjälv, som när jag flyttade upp till Stockholm och var i mitt eget umgänge med konsten och studierna.
När jag kom ner till lund nu hade jag båda fötterna på jorden. Migsjälv där jag önskade. Ett självförtroende och en klar och tydlig bild över mitt överjag, en fiktiv person som hela tiden drar i mig, bilden av migsjälv så som jag allra helst vill vara. När jag går bredvid mitt överjag i lugn och säker takt, då är jag där jag skall vara. Ikapp, i takt.
Just nu går jag lite förvirrat och osäkert bakom, medans mitt överjag går med ryggen mot mig och skäms lite smått över att ha en efterhängsen sämre kopia av sigsjälv i hälarna.
Jag måste pusha migsjälv upp dit igen. Spela om det så skulle vara nödvändigt. Bara jag inte spelar någon annan än en bätte bild av migsjälv.
När jag är i en fas att hämta migsjälv och samla ihop mina principer så drabbar det hur jag framställs utåt sett. Jag vill hellre vara helt tyst än att säga fel. Bli helt neutral. Ny. Rensa, så att jag blir till ett vitt papper att fylla på. Vilket såklart är helt omöjigt. Människor runt omkring mig ändrar inte bilden av migsjälv i sammma takt som jag tycker mig förändras. För dem är jag förmodligen alltid den samma. Detta kan bidra till ett lite obstinat beteende hos mig. Ett beteende, beroende av att bekräftas, beroende av att alla skall se den interligenta, konstnärliga, allmänbildade och filosofiska övermänniska jag faktiskt är (läs; vill vara). Detta leder till att jag tar varje tillfälle i akt att hävda mig, vilket inte är en speciellt charmerande egenskap. Men så blir det.
Jag ser förmodligen inte ut att vara den jag är under skalet. Irriterande. Då får jag såklart göra allt jag kan för att folk skall se vem jag egentligen är och hur mycket jag egentligen kan, tänker jag i stundens hetta.
Detta får självklart inte den effekt jag för en sekund tror att det skall få. Folk, inklusive jag själv, gillar inte människor som talar mer om vem de är, än att verkligen vara det. Att hävda sig är fult. Ja, och det är inte Jante som talar nu.
Att växa och bli den jag vill vara, i takt med andra och migsjälv. Låta det växa pch gro fram långsamt. Utan att onaturligt och egocentriskt packa på information om migsjälv på folk så att resultatet blir det omvända mot vad jag önskar.
Berätta inte om digsjälv. Om det faller sig smakfullt så berätta om dina intressen och saker du vet om, långsamt och smidigt. Men inte så att det misstänkt sägas för att folk skall veta att du vet det. Låt det falla naturligt i ett samtal och fråga dig själv ett par gånger i samtalet om du står för de åsikter du påstår dig ha. Några vägar ut ur ett samtal du inte vill delta i är att vara tyst, säga att din kunskap kring ämet är bristfällig eller att medge att du inte har något bra svar.
Läxa inte upp de andra när du tycker att de har fel utan förklara sansat att ni inte delar åsikt om saken i fråga. Sätt dig verken för eller emot med allt för starka argument då du kan verka onaturligt, överdriven och opålitlig.
Du behöver inte låta filosofin ta över hela dig. Din vardag fortgår, du måste anpassa dig. Du har filosofin i dig, fortsätt läs och sök men låt det inte bli en del av en identitet du vill visa för andra. Gör det för digsjälv och för kärleken.
Samma skall gälla det mesta du gör. Måleriet, skrivandet, kunskapssökandet och allt som kommunicerar från dig till andra via klädval, ord och ateraljer.
Du väljer. Välj det bästa alternativet i alla situationer du ställs inför. Välj konstruktivt.
