ANYFOOL

Sommar i p1 med Stefan Einhorn 2002

Om att våga eller inte våga.

Nu sitter du där. Mitt i livet. Lilla du i universum. Uppbyggd av små, små inre världar. Minnen, tankar, idéer och drömmar som bildar den varelse du är.
Du sitter vid ditt köksbord, funderar på framtiden, ritar små cirklar och mönster på gårdagens tidning. Fyller i bokstäverna. Radion står på men du lyssnar inte. Någonting är i vägen. Du rostar en macka och brer den. Går och lägger dig med tusen planer för morgondagen men när du vaknar igen gör du som du alltid gjort. Ytterligare en dag går förlorad. Du väntar på den peak i livet då du skall blir någon, blir dig själv, hitta rätt. Men ditt liv är nu. Du kommer inte hamna rätt om du inte utsätter dig. Du måste våga för att vinna som det så fint heter. Du har bara dig själv att förlora. Känns det läskigt att utsätta dig? Är det då inte läskigare att förlora ditt liv i en grå slentrian?

Med de orden vill jag avsluta med ett av mina favoritcitat:

“Here’s to the crazy ones. The misfits. The rebels. The trouble-makers. The round pegs in the square holes. The ones who see things differently. They’re not fond of rules, and they have no respect for the status-quo. You can quote them, disagree with them, glorify, or vilify them. But the only thing you can’t do is ignore them. Because they change things. They push the human race forward. And while some may see them as the crazy ones, we see genius. Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.”

(-Jack Kerouac)

"Jag började läsa biologi för att jag ville veta om det verkligen finns någonting på riktigt. Om saker faktist existerar på riktigt och inte bara inom mig."

förr var sammhället fullt av myter. tomtar. troll. häxor. övernaturlighet. andar.

men vår utveckling har gjort allt för att avmystifiera. genom vetenskap och kunskap.

kunskap? är den sann?

nu börjar samhället mystifieras igen. vi är överösta med förklaringar om sanningnen. myter.

är livet inte mystiskt nog i sig? vi vet ju egentligen ingenting.

Det finns människor som påstår att ens identitet är fast.
Det finns människor som påstår att man är någon. 
Det finns människor som påstår att ensam kärna som man skall skalas ner till och hitta.

Jag är kanske en sådan människa. 
Jag är kanske inte en sådan människa.
Jag är kanske både en sådan människa och inte en sådan människa.

Jag är kanske en människa som tror att man varje dag, hela livet, är någon och att denna någon aldrig är den samma. 
Jag är kanske en människa som tror att det finns tusen små nystan inuti en som kan plockas fram när man vill och när det passar och som ibalnd plockar fram sig själva. omedvetet.
Jag är kanske en en människa som tror att allt är skapat av oss själva.

Det som är sant är sant endast för att vi säger det. 
Det som vi säger är sant är sant för att det existerar men tingets betydelse är sann enbart för att vi bestämt att den är det.

Betydelser och sanningar är inte konstanta. 
Betydelser och sanningar om identitet är inte konstanta.

Kan jag vara allt jag bestämmer att jag är?

Yoko Ono – Rising



Tagen av superfotografen Annie Leibovitz bara 8 dec. 1980, 5 h innan Lennons död.

John skall ha sagt: "this is it, this is exactly how our relationship is" efter att han sett bilden. Sedan togs hans liv ifrån honom. Bara 5 timmar senare.

Jag tycker den är så ärlig och talande. En stark och kontrollerad karaktär med svårigheter att blotta sig och släppa in. En som skriker efter kärlek och uppmärksamhet. Som klamrar sig fast vid något som är lika svårt att närma sig som ett berg.

Vem lider mest? Den som aldrig vågar eller den som hängivet alltid slänger sig ut?