ANYFOOL

Det är härligt att lystna på människor. Jag menar inte kompisars kompisars skvaller om vad hon, han den eller det gjorde med hon, han den eller det. Jag menar väl valda ord från någon som skall samanfatta sig själv och sina tankar om deras syn på livet. Jag menar sommar i p1. Radio lär mig så mycket.

som i:

finna sig i

förtjäna

förvärva

honorera

inbringa

inkassera

lösa in

tåla



samla ihop allt som är jag på riktigt. som slipade glasbitar på en strand långt borta. för att alltid kunna minnas och bli påminnd när jag är vilse och på villovägar.
kanske tar det mig lite längre från mönstret där mina ögon bara blickar inåt och aldrig utåt mot livet.
samla ihop alla bitar. här. för att bli en hel bit. alltid samma men i utveckling. 
inte för att bli statiskt för statiskt finns inte. det ryms flera världar under skinnet på en människa. massa bitar.
samla ihop och samla på alla världar som är jag och hålla dem fast under mitt skal för att få en trygg själ.

Vad är din drivkaft i det du håller på med just nu?

Är du rädd för att du inte skall vara omtyckt?
Är du ute efter att synas?
Är det kärlek som driver dig?
Är det rädslan för att stanna upp och ta tag i allvaret och dig själv som får dig att gå?

stop and think.

om hela världen sprängs och mitt medvetande lyckas överleva så finns mina tankar alltså är de verkliga.
måste en skapelse vara skapad eller räcker det att existera i tanken? måste ting ta fysisk form för att existera? vilar hela existensen på det materiella?

Är det på grund av dessa frågor vi idag lyckats skapa denna paralella simulacra verkligheten? För att det enda som finns är det vi ser?

Men vad är känslor då? Kan man se en känsla eller tolkar vi bara en simulering från personen vars känsla vi försöker uppfatta? Man kan inte vidröra en känsla i fysisk form, bara en människa som säger sig känna en känsla.

Jag har ljugit. Simulerat. Människor har tolkat och misslyckats med att tolka.

Känslor kan vara ett resultat av hur vi simulerar och värderar olika händelser för oss själva.

Dadadadadadadada

Det är omöjligt att läsa en annan människas kod för vi har hemligheter vi inte ens själva vet om.


tack för mig

Om man inte passa in i den sekundära verklighet vi skapelser tillverkat och gjort så verklig att det inte finns ett gap och en plats mellan de två verkligheterna att andas och gämnföra dem med varandra. Den nya verkligheten är så verklig att jämnföresen inte är relevant. Verkligheten som enligt mig är påhittad, men som ingen egentligen kan säga är mindre verklig, har blivit mer vardag än den primära första verkligheten som naturen tillhör.

Hur har det blivit såhär och hur skall man kunna hitta sigsjälv i något som är så komplext och ofullständigt? Som är i ständig förändrig? Som för oss in i en nedåtgående spiral snarare än att den (den=vi. vi är skapare av denna paralella verklighet) främjar kärlek och liv.

Om man inte kan hitta sigsjälv i denna virrvarrvärld som inte tycks ha några äkta världen vart skall ma då leta?

I konsten? I sitt eget skapande?

Jag måste jobba på mitt bekräftelsebehov. Är det av naturen eller har det med simulacra -världen att göra?

Har jag det där mellanrummet där man kans se mellan de två markant olika verkligheterna som enligt mig inte är så olika och parallella att de inte går att jämnföra. Hur många av oss saknar förlågan att se gapet och hur många av oss vet men skiter i vilket? Vart placerar andra sina världen? I verkligheten och kärlek till människan och skapelsen och naturen eller i cyberspace och konsumptionen och bilden och föreställningen. Vad betyder egentligen något för hjärtat och tommheten?

hejdå tack för mig.

När bestämmer man sig för att inte vara barn längre?
Är ånder ett mått på kunskap eller är det bara ett mått på problematisering?
Längtan tillbaka. Driver det mig till inspiration eller hämmar det min utveckling?
Är vuxen inte ett mått på mognad och år, är det bara ett beslut?
Måste man ta det beslutet eller kommer det och fångar en naturligt?

När slutar man sitta som ett barn när ingen ser på? Är man vuxen då? När man sitter ordentligt av sig själv, utan att någon ser på? När man är som en vuxen av sigsjälv, utan att behöva tänka sig för.

När slutar man att röra sig som ett barn? Det har nått mina gester i händerna, de rör sig som vuxnas. Sprider det sig?

I klackskor kan jag nästan gå som en vuxen. Ibland är det bäst så.
Ibland älskar jag mer att gå i trasiga tygskor.
 
Ibland är jag sensuell som en kvinna och ibland gestikulerar jag som ett litet barn. Skrattar bubbligt som en liten flicka.

Är det meningen att jag skall vara hälften för att fortsätta utvecklas kreativt?
Är det barnet som driver mig? 
Hade ett liv enbart i vuxna klackskor gjort mig till ett moln istället för till en storm?
Hade jag knarkat mig till döds?


Tack för mig. 

storasyster.


Ansvarstagande och ledande.
Ofta konservativa med respekt för auktoriteter.
Gott självförtroende men ofta låg självkänsla eftersom de brukar bli bekräftade för vad de gör mer än för vilka de är.
Har kontrollbehov och är ofta dåliga förlorare.
Merdominanta och resultatinriktade, det vill säga mer "manliga" i sitt beteende.
Många storasyskon känner ett krav på sig att vara bäst.
Bland toppchefer åtrfinns många äldstabarn.
Historiskt sett har flest krig startats av storebröder.


ur artickel i GP om syskon och dess roller. 2008-01-25.

När dagen känns hopplös så och jag ser på mitt digitala ur.
14.14 någon tänker på mig..
14.14. du tänker på mig..
14.14 jag tänker på dig också..

Då vet jag att du fortfarande är med mig. I hjärtat.



Målning: Clare Gill

idag blir man känd från fel håll...

Kafka är död. nästan.1.2.3.4.5.6.7.8.9.10.11.12.13.14.15.16.17.18.19.20.21.22.23.24.25.26.27.28.28.30.31.32.33.34.35.36.37.38.39.40.41.42.43.44.45.46.47.48.49.50.51.52.53.54.54.55.56.57.58.59.60.61.62.63.64.
Gud skapade jorden på 7 dagar. Kafka tog 64 år av död och 30 dagar av liv för att lärljungen skulle föra budskapet vidare. Människorna är grymma, onåbara och samtidigt offer för all slags tarvlighet och ondska.
Den 30 dagen vilade Kafka och välsignar sin skapelse. nästan.

Vad har jag gemensamt med judarna? Jag har knappt något gemensamt med mig själv, och borde ställa mig helt stilla i ett hörn, nöjd med att jag kan andas.

Idag har jag ont i huvudet men det är nog bara Kafka.