ANYFOOL

När bestämmer man sig för att inte vara barn längre?
Är ånder ett mått på kunskap eller är det bara ett mått på problematisering?
Längtan tillbaka. Driver det mig till inspiration eller hämmar det min utveckling?
Är vuxen inte ett mått på mognad och år, är det bara ett beslut?
Måste man ta det beslutet eller kommer det och fångar en naturligt?

När slutar man sitta som ett barn när ingen ser på? Är man vuxen då? När man sitter ordentligt av sig själv, utan att någon ser på? När man är som en vuxen av sigsjälv, utan att behöva tänka sig för.

När slutar man att röra sig som ett barn? Det har nått mina gester i händerna, de rör sig som vuxnas. Sprider det sig?

I klackskor kan jag nästan gå som en vuxen. Ibland är det bäst så.
Ibland älskar jag mer att gå i trasiga tygskor.
 
Ibland är jag sensuell som en kvinna och ibland gestikulerar jag som ett litet barn. Skrattar bubbligt som en liten flicka.

Är det meningen att jag skall vara hälften för att fortsätta utvecklas kreativt?
Är det barnet som driver mig? 
Hade ett liv enbart i vuxna klackskor gjort mig till ett moln istället för till en storm?
Hade jag knarkat mig till döds?


Tack för mig.