ANYFOOL

Om man inte passa in i den sekundära verklighet vi skapelser tillverkat och gjort så verklig att det inte finns ett gap och en plats mellan de två verkligheterna att andas och gämnföra dem med varandra. Den nya verkligheten är så verklig att jämnföresen inte är relevant. Verkligheten som enligt mig är påhittad, men som ingen egentligen kan säga är mindre verklig, har blivit mer vardag än den primära första verkligheten som naturen tillhör.

Hur har det blivit såhär och hur skall man kunna hitta sigsjälv i något som är så komplext och ofullständigt? Som är i ständig förändrig? Som för oss in i en nedåtgående spiral snarare än att den (den=vi. vi är skapare av denna paralella verklighet) främjar kärlek och liv.

Om man inte kan hitta sigsjälv i denna virrvarrvärld som inte tycks ha några äkta världen vart skall ma då leta?

I konsten? I sitt eget skapande?

Jag måste jobba på mitt bekräftelsebehov. Är det av naturen eller har det med simulacra -världen att göra?

Har jag det där mellanrummet där man kans se mellan de två markant olika verkligheterna som enligt mig inte är så olika och parallella att de inte går att jämnföra. Hur många av oss saknar förlågan att se gapet och hur många av oss vet men skiter i vilket? Vart placerar andra sina världen? I verkligheten och kärlek till människan och skapelsen och naturen eller i cyberspace och konsumptionen och bilden och föreställningen. Vad betyder egentligen något för hjärtat och tommheten?

hejdå tack för mig.