blåval
I min rädsla för döden och livet har jag många gånger försökt hitta tröstande tankar för att döva. Jag har varit ute i rymden och kommit tillbaka med vetskapen om att jag inte har sinnen nog att förstå mig på allt jag vill förstå. Jag kom att tänka på andra varelser som har förmågor och sinnen jag själv saknar. På blåvalar. På att de kan kommunicera med andra blåvalar på flera hundratals kilometers avstånd.
Jag insåg hur liten i rymden jag är. Denna plågsamma insikt tröstade mig. Trots att det enda ja kommit underfund med var att jag som varelse är helt okapabel att svara på alla mina frågor och tankar.
Jag behöver inte vara rädd för det tar mig ingenstans. Det finns mycket vi inte kan uppfatta med våra sinnen.
Jag berättade detta för en enda person. En person som är speciell för mig men som jag inte tror att jag själv någonsin varit speciell för.
- Så vi behöver inte vara rädda, för det finns saker vi inte kan se!!!
- Nu går vi och lägger oss.
Två månader senare berättade en vän till den speciella personen samma historia för mig.
Jag insåg hur liten i rymden jag är. Denna plågsamma insikt tröstade mig. Trots att det enda ja kommit underfund med var att jag som varelse är helt okapabel att svara på alla mina frågor och tankar.
Jag behöver inte vara rädd för det tar mig ingenstans. Det finns mycket vi inte kan uppfatta med våra sinnen.
Jag berättade detta för en enda person. En person som är speciell för mig men som jag inte tror att jag själv någonsin varit speciell för.
- Så vi behöver inte vara rädda, för det finns saker vi inte kan se!!!
- Nu går vi och lägger oss.
Två månader senare berättade en vän till den speciella personen samma historia för mig.
Kommentarer
Trackback
